Har du funderat på hur kontorets kaffemaskin funkar? Sådant funderar Azer på, och sen funderar han på hur maskinen kan fungera ännu bättre. Nu jobbar Azer visserligen inte med kaffemaskiner utan främst med att förbättra större och mer avancerade robotar.

Vi säger välkommen till Azer Suman – vår nya programmerare.

Kaffet skvalpar ner i koppen. Men det som har hänt däremellan, från att du har tryckt på knappen till att du vandrar i väg med din kopp, är att maskinen har förstått ditt val, malt rätt mängd bönor, tillsatt varmvatten och sen låtit det sippra genom ett filter. För att det ske behöver logiken kodas och så förklarar Azer sitt jobb för en lekman.

Men mot industrin då såklart.

– Så egentligen, det jag gör att få maskinerna att göra det som du avser när du trycker på knappen. Det är roligt. Jag har alltid tyckt om att lösa problem, förklarar Azer.

Från butikschef till automationsingenjör

Azer Suman är idag 29 år gammal och tog studenten som elektriker mitt under rådande lågkonjunktur 2011. Hans första anställning makulerades.

– Då fick jag ta en annan vända i livet och började jobba inom handel. Jag gjorde det ett par år och flyttade från Norrköping till Stockholm för att bli butikschef. Men till slut kände jag att det har gått tillräckligt lång tid utan att jag gör det som jag vill göra. Så jag började plugga.

Azer valde mellan utbildningar i Östergötland och Närke. Det som i slutändan vägde över till Örebros favör var att Hermods erbjöd robotprogrammering med robotar på plats.

– Jag har alltid haft lite lättare för att se, höra och känna än att läsa mig till kunskapen och jag gillade Örebro som stad från tiden som min bror studerade här.

Efter utbildningen fick han jobb på ett It-företag i stan och när företaget några år senare skulle flytta sitt Örebrokontor ville Azer stanna. Han tog kontakt med Andreas och Juha på EL & PC och i maj gjorde han sin första dag som programmerare.

– Vi tog ett möte och det klickade direkt! Jag kände att det var helt rätt ställe att gå till och nu är jag här.

Stålverktyg, kakor, lastvagnar och skogsplantor

En vanlig dag kommer Azer in tidigt på kontoret, tar en kopp kaffe, hälsar på kollegorna och startar sin dator med välvda skärmar och Siemens-programmet TIA Portal. Har han tur – och det har han ofta eftersom det är hans jobb – finns det ett problem att lösa.

– När andra kanske tar sig för huvudet så tänker jag att, okej, nu har jag ett problem att lösa. Då tar jag först reda på var problemet ligger, funderar på hur man ska lösa det och hur man gör det på bästa sätt. Det är nog främst det jag tycker är roligt med mitt yrke.

Och dagarna kan se väldigt annorlunda ut, även om projekten är stora och ofta sträcker sig över flera månader. Sedan Azer började i våras har han programmerat robotar inom industrier som verktygstillverkning, bageribranschen, bilindustrin och plantskolor.

– Man behöver lära känna deras produkter, flöden och arbetssätt. Eftersom man ser en hel del olika lösningar i fabriker som man besöker finns det ibland också förbättringsidéer som man kan återanvända och föreslå för kunden, utöver själva problemlösningsfasen.

”Det bästa är ändå kollegorna”

När Azer inte löser problem på jobbet eller roar sig med systemutveckling på fritiden tillbringar han mycket tid med familjen och tar gärna en runda på golfbanan. Och han verkar trivas – både på jobbet och i staden.

– Jag trivs otroligt bra! Det bästa med jobbet är ändå kollegorna. Jag tycker att det är ett härligt gäng och cheferna är väldigt bra. Det är ganska fritt också, då tänker jag mest projektmässigt. Här får man ta fler egna initiativ och ges viss konstnärlig frihet som programmerare. Det känns som en jättestor och härlig familj där man litar på att folk gör sitt jobb och gör det bra. Sen finns det en och annan golfare på företaget vilket är kul. Förra veckan hade vi faktiskt en intern golfturnering.

På frågan om Azer vann golftävlingen skruvar han på sig och svarar:

– Det blev en delvinst kan man säga… Jag får trösta mig själv med att jag slår längst i alla fall, men annars blev det tyvärr inga vinster under turneringen. Men det var jättekul ändå. Det var kul att få komma ut och umgås för att lära känna alla på ett mer privat plan också!